Få unga musiker som vill spela i stråkkvartett flyttar till en småstad i Norrland. Men kanske borde de det. Weberkvartetten, vinnare av Ung och Lovande 2005 och en av landets ledande stråkkvartetter, vet att det kan fungera utmärkt. För musikerna blev tävlingen en språngbräda in i ett sätt att leva och spela som de fortfarande älskar. Med Härnösand som bas kom det bland annat att bli ett riksbekant samarbete med länsmuseet.
Det blir inga stora förtjänster. Och det är bra att ha idéer. Men i en mindre stad är du behövd som musiker. Och livet blir lugnare. Det vet Ronnie och Ellinor Weber efter att ha provat både stor- och småstadsliv. Paret Weber och blivande altviolinisten Patrik Eriksson möttes på musikkonservatoriet i Falun i början av 1990-talet, men det var 1997, under musikhögskoleåren, som de började sitt mångåriga samspel. Cellisten Anna Jonshult var den fjärde medlemmen, och trots att de var splittrade på olika musikhögskolor gick det att få ihop verksamheten.
– Men sedan for alla åt varsitt håll. Jag och Ellinor åkte till London, gjorde slut på alla våra pengar på kvartettkonserter och kände att det var kvartett vi ville satsa på, säger Ronnie Weber.
När de kom hem hade Patrik Eriksson flyttat till Härnösand för att undervisa vid Musiklinjen Kapellsberg/Härnösands folkhögskola. De andra följde efter.
– Och det var ett lyckokast. Vi blev så väl mottagna och kände att vi verkligen behövdes, säger Ellinor Weber.
Vinnare av Ung & Lovande
Tack vare att Patrik Eriksson redan hade kontakter fick de chans till många konserter, och i övrigt hjälpte de till i orkestrar eller var behovet fanns. Efter ett par år hade de andra tre halvtidstjänster i Nordiska Kammarorkestern med säte i Sundsvall. Det var förstås en trygg bas, men längtan att satsa helt på kvartetten fanns också. 2005 sa alla upp sig, anmälde sig till tävlingen Ung och Lovande – och vann.
– Det blev en fantastisk språngbräda. Vi fick göra en turné med 15 konserter över hela Sverige, som gjorde oss kända och gav kontakter, säger Ronnie Weber.
Länsmuseets huskvartett
Efter Ung & Lovande var övertygelsen än starkare att kvartettspelet skulle följa dem genom hela deras musikerbana. Men vid sidan av turnerandet behövde de en plattform hemma i Härnösand, och idén att fråga Länsmuseet Västernorrland om det hade bruk för en ”huskvartett” föll väl ut. Projektpengar ordnades – och ett helt nytt sätt att arbeta öppnade sig.
Som ”Quartet in Residence” hade Weberkvartetten i fem år museet som sitt andra hem. De repeterade och gav konserter i utställningarna. Det blev en rolig utmaning att leta musik och koppla den till utställningarnas teman.
Ronnie Weber minns särskilt ”Sarajevo belägrat”, om kriget i Bosnien.
– Under belägringen samlades folk och lyssnade till stråkkvartettmusik, och vi fick kontakt med musiker från Sarajevokvartetten. Vi spelade bland annat Schuberts ”Döden och flickan”, George Crumbs ”Black Angels” och bosniska verk. Skådespelaren Iso Porovic vid Teater Västernorrland, som är bosnier och hade upplevt kriget, läste dikter. Ett par hundra personer kom till vernissagen och hela sammanhanget var oerhört starkt, säger han.
Över huvud taget upplevde många åhörare starka möten med kammarmusiken på museet – människor som kanske aldrig skulle ha besökt en vanlig konsert.
– Både konst- och musikpubliken kom ju. Vid en vanlig kammarkonsert i Härnösand kunde det komma ett 40-tal, men på museet var det inte ovanligt med 100-150, säger Ronnie Weber.
Många berättade också för dem hur överraskade de blev av att beröras så starkt, även av ganska avancerad musik. Okända stycken och tonsättare, som aldrig skulle ha lockat till biljettköp, letade sig nu in i hjärtat när musiken bjöds i ett annat sammanhang.
Stort intresse landet över
Weberkvartettens ovanliga arbetssätt väckte stort intresse landet över. De fyra hann också spela in en skiva och fortsätta med allt de gjort under hela sin bana: turnera, gästa festivaler, samarbeta med landets främsta instrumentalister, medverka i radio och TV. De skaffade sig också en speciell vän och mentor i Lars Fresk, ledare för den legendariska Freskkvartetten som efter sin aktiva tid flyttat hem till Sikås i Jämtland.
– Vi åkte ofta dit och blev grillade, säger Ronnie Weber.
Men så plötsligt tog museiprojektet slut. Medfinansiären landstinget måste spara och kapade sitt stöd, och då föll även det statliga.
Frilanslivet
För kvartetten fanns nu bara frilansmarknaden, och de gjorde vad de flesta hade gjort: flyttade till Stockholm.
– Vi ville satsa på kvartetten och vi spelade mycket. Men det var oerhört tuffa år. Det är dyrt att bo i Stockholm och vårt jobb är inte direkt välbetalt, säger Ellinor Weber.
Slitet fick dessutom cellisten Anna Jonshult att lämna kvartetten. Hon fick inte ihop tillvaron med familjelivet, vilket paret Weber förstår efter att själva ha haft fyra barn med på vissa turnéer. Under ett par år blev i stället Stefan Moberg kvartettens cellist.
– Att ägna sig åt kammarmusik på heltid kräver så mycket, och om man inte brinner enormt för det orkar man inte, säger Ronnie Weber.
Tillbaka till Härnösand
När Ronnie Weber fick erbjudande att komma tillbaka till Nordiska Kammarorkestern, som stämledare på halvtid, blev det inte bara en återvunnen trygghet och en tillbakaflytt till Härnösand. Det ledde även till att Ellinor Weber fick tjänst i orkestern, och i samma veva tog Bekhbat Tsagaanchuluun, cellist i Norrlandsoperans orkester, permanent plats på cellostolen. Så fick även kvartettspelet en nystart, och den nuvarande Weberkvartetten var formad.
Nu undervisar Patrik Eriksson på heltid i Enköping, Bekhbat Tsagaanchuluun pendlar mellan heltidstjänst i orkestern i Umeå och familjen i Stockholm, och paret Weber spelar orkester på halvtid i Västernorrland och har också en violinduo tillsammans. Bara att hitta repetitionstider är ett hästjobb. Men det är det värt, tycker de.
– Vi har fortfarande samma lust att spela kvartett. Att spela fyra tillsammans är som ett samtal, och närheten till publiken är fantastisk, liksom kvartettrepertoaren, den är ju oändlig, säger Ronnie Weber.
Ronnie har märkt att tonsättare får något drömskt i blicken när det blir tal om att skriva för en stråkkvartett. Den är för många kungen av kammarensembler. De som komponerat direkt för Weberkvartetten – Sven-David Sandström, Fredrik Högberg, Jonas S Bohlin med flera – har lagt in sin själ i verken. En dröm för Weberkvartetten är att spela in dessa verk på skiva.
Ur coronadimman
En annan dröm är att fortsätta studera in den grundsten i repertoaren som Beethovens 17 stråkkvartetter utgör, och presentera dem som en konsertcykel. Men först ska världen ta sig ur coronadimman. För Weberkvartetten hägrar medverkan i Sandvikens Kammarmusikfestival i augusti, som förhoppningsvis blir av, och att äntligen få spela jubileumskonserten ”Beethoven 250 år”, som blivit framflyttad flera gånger.
– Under åren har vi sett att kammarmusiken behövs. Det är så lätt att nå ut till en mindre publik, och inte minst har vi spelat mycket för barn och unga, säger Ellinor Weber.
Och som sagt – de kan varmt rekommendera unga kammarmusiker att slå sig ner i en mindre stad.
– Det kan vara tufft ekonomiskt och man måste ha egna idéer. Men om man kan hitta en plattform blir man en del av lokalsamhället och kan få fina chanser till speciella projekt, summerar Ronnie Weber.
Text: Susanne Holmlund
Om skribenten
Susanne Holmlund är kulturredaktör på Sundsvalls Tidning. Att bevaka Nordiska Kammarorkestern och övrigt klassiskt musikliv i Sundsvall är bland det roligaste hon vet. Susanne har även arbetat som högskolereporter och vetenskapsintresset har bland annat resulterat i ett par populärvetenskapliga böcker. Susanne har ett förflutet som yrkesmusiker (klarinettist).
