Ett andra upprop för kammarmusiken

I början av november inbjöds åter västsvenska kammarmusikaktörer och kulturpolitiker till Högskolan för scen och musik i Göteborg. I tre paneldebatter diskuterades kammarmusikens möjligheter och utmaningar utifrån infrastruktur, utbildningskedjan och politiken. Flera kammarmusikföreningar var bland åhörarna och några av de som ingick i panelerna var Boel Adler, Kammarmusikförbundet, Daniel Berg, frilansmusiker, Susanne Rydén, Musik i Syd och Kungl. Musikaliska Akademien, Helena Wessman, Kungliga Musikhögskolan, Jens Ericson, Kulturskolerådet, Tobias Granmo, Högskolan för scen och musik, och Jennie Wilhelmsson Hedeborg, Förvaltningen för Kulturutveckling som fick applåder när hon i ett brandtal efterlyste en ny form av arrangörsstöd.

Platsen för uppropet, eller tinget som det också kallas, är en stark hemvist för kammarmusiken. På Högskolan för scen och musik, i Göteborg, är en tredjedel av kursplanen, för de klassiska studenterna, just kammarmusikpoäng och alla klassiska musikstuderande spelar kammarmusik oavsett vald inriktning. 

Uppropet delades upp i tre paneldebatter, den första med dem som står för kammarmusikens infrastruktur, den andra med representanter från utbildningskedjan och en tredje med västsvenska kulturpolitiker. Och vad vore ett upprop utan levande musik? I en av pauserna framförde två av högskolans studenter musik av Fauré och Prokofjev.

Staffan Albinsson från Göteborgs Kammarmusikförening, arrangören till uppropet, välkomnade och presenterade de femtiotalet närvarande. Utanför hörsalen mullrade det från bygget av västlänken intill, något som Petra Frank, prefekt på högskolan, tog upp i ett underhållande inledande tal. Precis som bygget av västlänken ger människor i förflyttning en bättre infrastruktur behövs liknande insatser för kammarmusiken att nå ut i samhället. Förhoppningen var att uppropet skulle komma att mullra på samma sätt. 

Kammarmusikens infrastruktur

I den första paneldebatten representerades länsmusiken, folkbildningen, kammarmusikentreprenörerna och kammarmusikföreningarna av olika organisationer. Boel Adler från Kammarmusikförbundet framhöll myllret av kammarmusikföreningar i landet och det fantastiska, och helt ideella jobb, som görs för musiken och musikerna varje år: 

– Högkvalitativ musik når ut till mindre orter, kyrkor och städer i alla delar av landet. Att denna infrastruktur finns gör att musikerna vågar, att de får en chans att spela den musik de tycker om, att det egna musicerandet i mindre grupper hålls igång, vilket i sin förlängning även främjar att nya tonsättare blir spelade.

De som av tinget kallades kammarmusikens entreprenörer representerades av T 20 som arrangerar konserter i restaurangmiljö och frilansmusikern och slagverkaren Daniel Berg, som i en uppsökande verksamhet låter kammarmusiken klinga i miljöer och platser där den inte tidigare har hörts.

– Inom ramen för det som kallas “Kammarmusiklyftet” har kammarmusiken inte bara nått ut till konsertlokalerna utan även till nya publikgrupper på äldreboenden och på arbetsplatser som Volvo Geely och Essity. Det finns ett stort intresse för nutida kammarmusik om vi bara når ut, sa Daniel Berg.  

“Kammarmusiklyftet” är en satsning i samverkan mellan flera västsvenska kammarmusikföreningar, med stöd från regionen; ett gott exempel på hur kammarmusikföreningar kan samverka och sprida kammarmusiken.

Turnéstrukturererna har historiskt skötts på regional nivå, numera kan dessa strukturer se väldigt olika ut beroende på vilken region arrangörerna är verksamma i. Länsmusiken som i panelen representerades av Susanne Rydén från Musik i Syd främjar fortfarande turnéslingor i södra Sverige och har även fortbildningsdagar för kammarmusikföreningar. 

– Den icke-kommersiella musiken behöver stöttas, få sin egna plats och vi behöver få ut den till de yngre, sa Susanne Rydén.

Ung & Lovande framhölls också som en lyckad infrastruktur. Inte minst av Daniel Berg, tidigare vinnare, och Boel Adler som suttit i juryn de två senaste kammarmusikbiennalerna. 

– Det är en ynnest att få se den breda pallett av unga musiker framträda. Ung & Lovande är ett viktigt avstamp för den unga kammarmusiken att nå ut, sa Boel Adler. 

Infrastrukturen som Konserthusen och kommunen tillhandahåller saknade representanter. Däremot var regionen representerad av Jennie Wilhelmsson Hedeborg, enhetschef på Förvaltningen för kulturutveckling, vilka är projektägare för På Turné som kommer att avslutas i vår.

– Eftersom allt mer ansvar läggs på arrangörerna att sprida kammarmusiken, behövs en ny form av arrangörsstöd, sa Jennie Wilhelmsson Hedeborg, vilket hon även framhöll i ett brandtal inför kulturpolitikerna i den avslutande paneldebatten. 

Utbildningskedjan – återväxten

Kammarmusiken är ett hantverk som behöver läras ut tidigt, men den infrastruktur kring de estetiska ämnena, från hantverket till turnéstrukturer, som byggdes upp under 1940-talet och som ledde fram till det svenska musikundret på 1990-talet är på väg att helt försvinna. 

– I förskolan lär barnen sig inte längre att sjunga och kvalitetet på musikundervisningen i grundskolan ojämn. Det är är lite av ett lotteri. Skolorna har olika tillgång när det gäller bra lokaler och lärare. Det nya betygssystemet med meritpoäng, för att söka in på högskolor, gör också att allt färre väljer musikgymnasium, sa Helena Wessman. 

Estetiska ämnen blir med andra ord allt mer marginaliserade. Även folkhögskolorna märker av ett minskat söktryck i dessa ämnen.  

– Musikstuderande kommer oftast från tätort. Men talangerna finns även i glesbygd och frågan är hur dessa fångas upp, sa Susanne Rydén, som även framhöll vikten av att tidigt lära sig sjunga och tidigt möta förebilder inom kammarmusiken.

– Strukturerna inom kulturskolan har försvunnit och med dem många eldsjälar. Vi behöver tänka i nya banor. Frågan är hur vi tillsammans bygger upp den nya kartan, sa Jens Ericson, Kulturskolerådet.

Vad vill politiken? 

Även politikerna i den avslutande panelen höll med om den hotande återväxten vilket gör att hantverket riskerar att gå förlorat. Det pratades om att införa en ny kulturskolelag och möjligheten att göra kammarmusiken till en del av kulturarvet. 

De av politikerna som varit på plats under hela eftermiddagen framhöll att det varit lärorikt att lyssna på de olika paneldebatterna. Kammarmusik som företeelse blir mer känt och kulturpolitikerna, vars intresseområde ofta får stå tillbaka i fördelningspolitiken, kan i denna form av möten med kulturaktörer stärka sina argument när det gäller vikten av ett levande kulturliv i samhället.  

– Kammarmusiken är lättillgänglig vilket är viktigt för demokratin, sa Conny Brännberg, kulturnämndens ordförande. 

Demokratiaspekten var även något som i en tidigare panel togs upp av av Tobias Granmo, lärare och kammarmusikansvarig på Högskolan för scen och musik: 

– För att bli en bra musiker är kammarmusiken viktig, då studenten tränar sig på att lyssna, gå in och ur olika roller samt att ta och ge plats. Ett sätt att lyssna som i grunden även bygger föredömliga samhällsmedborgare.

Text och foto: Jörgen Wade