César Franck var en fransk tonsättare, organist och lärare. César Franck föddes den 10 december 1822 i Liege i Belgien men tillbringade merparten av sitt liv i Paris, dit familjen flyttade 1835. Liksom Fauré tjänade han sitt levebröd som kyrkomusiker och blev en mästare på orgeln.
År 1872 blev César Franck professor i orgelspel och komposition vid Pariskonservatoriet och blev en mycket uppskattad för att inte säga älskad lärare. Bland hans elever var Vincent d’Indy (1851-1931) och Ernest Chausson (1855-99). Trots att Franck inte, likt Fauré, uppmuntrade sina elever till eget experimenterande, visade han ingen personlig antipati mot de nya musikaliska strömningarna. Debussy betraktade honom som en av samtidens största.
Franck inledde sin tonsättargärning med ett antal pianoverk i Beethovens och Schuberts stil. Under ett tjugotal år skrev han sedan mycken kyrkomusik, bland annat mässor och orgelmusik. Efter 1880 skrev han sina mest mogna och bästa verk. För den stora publiken är Franck antagligen mest känd för tre verk, Symfoni d-moll (1888), Symfoniska variationer för piano och orkester (1885) och Violinsonat (1886). Den senare är en av de mest berömda i genren och violinstämman är transkriberad för bland annat viola, cello respektive flöjt. Själv har jag hört den framföras på sopransaxofon! Bland övriga kammarmusikverk, fyra pianotrior (ungdomsverk), stråkkvartett och pianokvintett är det kvintetten man hör mest, trots att stråkkvartetten av många anses vara hans förnämligaste kammarmusikverk.
Text: Yngve Bernardsson.
Mer om César Franck och hans verk i verkkommentarerna.
Kammarmusikens vänner i Allhelgonakyrkan, Stockholm, firar César Franck!
