Den svenska prisade sopranen Margareta Hallin avled den 9 februari. Samma dag blev det offentligt att också hennes italienska kollega Mirella Freni hade gått bort i en ålder av 84 år. Dagen efter meddelades det att den ryska sopranen Anna Netrebko tilldelas det ena av årets två Polarpris.
Margareta Hallin var en lysande sopran. Skillnaden mellan henne och de två andra ovannämnda var att hon aldrig satsade på den internationella karriär, som många tyckte att hon borde ha haft – hon höll världsklass. Men Margareta Hallin, som bara gjorde några få framträdanden på utländska scener, hade själv valt att stanna i Sverige. Hovsångerska blev hon 1966.
Mångsidig begåvning
Hennes röst finns bevarad på ett antal grammofonskivor, till exempel en CD, där hon sjunger romanser av Richard Strauss, Gustav Mahler och Wolfgang Amadeus Mozart. Hennes röst finns också bevarad i radio- och TV-inspelningar. De som brukade besöka Stockholmsoperan från 1955 och tre decennier framåt kunde höra henne i de flesta av de ledande sopranrollerna från Nattens drottning i Trollflöjten till Lady Macbeth i Verdis opera men också i nutida musik som Den blinda poetissan i Aniara och den åldrade drottning Christina i Hans Gefors Christina. Margareta Hallin hade alltså ett stort såväl vokalt som dramatiskt register och hon var en person som kunde överraska även sina vänner med någon ny sida av sig själv. Som att hon också framträdde som talskådespelerska.
Även tonsättare
På åttiotalet inledde hon dessutom en ny karriär – som tonsättare. Hennes verkförteckning upptar ett trettiotal verk, de flesta med en sångstämma, men hon skrev också flera rent instrumentala kammarmusikverk som Fröken Julie för stråkkvartett (hon skrev också en opera på Strindbergs pjäs), Tre pianostycken, Cadenza för klarinett och Sinfonia piccola för kammarorkester.
Margareta Hallin skulle ha fyllt 89 år den 20 februari.
Text: Calle Friedner
Rubrikbild: Margareta Hallin, TT-arkivbild
