Maria Theresia von Paradis - ett liv i mörker

I tre artiklar, som vi kommer att publicera i Kammarmusik-Nytt, berättar pianisten Solveig Wikman om den musikhistoriskt intressanta Maria Theresia von Paradis, samtida med Mozart och Haydn, som var en betydande musiker men numera huvudsakligen är hågkommen för ett enda musikstycke – som hon kanske inte ens komponerade!

Maria Theresia ParadisVem var Maria Theresia von Paradis, denna tonsättarinna med samma namn som kejsarinnan i Wien – Maria Theresia – och med det vackra efternamnet von Paradis? Hon föddes den 15 maj 1759 och var dotter till kejserlig hovsekreterare Joseph Anton Paradis och hans hustru Rosalie Maria. Natten mellan den 8 och 9 december 1762 inträffade det som kom att förändra livet för den då treåriga flickan – hon förlorade synen. Hur kunde detta inträffa från en dag till en annan och vad var orsaken till denna plötsliga tragiska händelse? Det finns olika vittnesmål både från samtiden och senare forskning, som har gett olika förklaringar. Drabbades hon av en ögonsjukdom som förstörde synnerverna? Eller fick hon en chock efter nattens dramatiska händelse? Det berättas, att ett förfärligt skrik skulle ha hörts i huset: ”Eld, tjuvar, mördare!” varpå Marias far skulle ha lämnat mor och dotter och hämtat värja och pistol. Andra har sagt att hon förlorade synen på grund av olämplig behandling av en hudsjukdom.

Maria Theresia visade sig vara ett ovanligt intelligent barn, som trots sitt handikapp fick en för den tidens flickor gedigen allmänbildning. Hur kunde det gå till när det ännu inte fanns någon blindskrift? Framförallt gällde det att lära sig härma och utveckla minnet. Redan från fem års ålder kunde hon sagor och fabler utantill som hennes far hade läst för henne.  Hon visade sig också vara ett musikaliskt underbarn, som fick undervisning av Wiens främsta lärare. Hon studerade piano bl.a. för Leopold Kozeluch och sång för Antonio Salieri. Elva år gammal uppträdde hon offentligt både som cembalist, pianist, sångerska och organist. Kejsarinnan lär ha hört henne sjunga sopransolot i Pergolesi’s Stabat mater till eget ackompanjemang på orgel. Djupt imponerad av flickan sörjde kejsarinnan sedan för hennes fortsatta utbildning och beviljade föräldrarna ett årligt underhåll på 200 floriner.Wiens mest ansedda ögonläkare anlitades för att försöka ge Maria Theresia synen åter, men utan resultat. Under tio års tid behandlades hon med alla tillgängliga medel - inklusive smärtsamma elchocker. Man satte blodiglar på hennes ögonlock och man lindade tidvis in hela hennes huvud, tortyrliknande metoder som bara skapade nya problem. Hon fick varbildning i ögonen, vilket gjorde att hennes ansikte och ögon beskrevs som deformerade. Hon hade spasmer i musklerna kring ögonen och hon drabbades ibland av gråtattacker, hysteri, kräkningar, melankoli och raserianfall. Som en sista utväg kontaktades magnetisören Franz Mesmer, som ansåg att hon led av nervösa rubbningar, som möjligen skulle kunna botas med hans metoder. Under några månader behandlades hon på hans klinik med animal magnetism. Historien blev till ett spännande drama med en positiv början, då hon enligt flera vittnesmål fick tillbaka synen tillfälligt. Men behandlingen måste avbrytas och det hela utvecklade sig till en stor skandal som upprörde hela etablissemanget i Wien. Mesmer blev betraktad som kvacksalvare och måste lämna landet. Efter en tid hämtade sig Maria Theresia efter de uppslitande händelserna men förblev blind resten av livet.

Sicilienne omslagI augusti 1783 påbörjades en lång konsertturné, som kom att sträcka sig över tre år. Det var i och för sig inget ovanligt, att utövande konstnärer ville vidga sina vyer och göra sig kända utanför hemorten. Men för Maria Theresia som blind måste det ha varit extra våghalsigt och förenat med en mängd svårigheter. Första anhalten på resan var Linz och därefter Salzburg, där hon träffade Leopold och Nannerl Mozart, kanske också Wolfgang och Constanze. Man tror att Mozart under detta besök lovade Paradis en pianokonsert att framföra i Paris. Den allmänna meningen är att det är nr 18 i B-dur K 456, men det finns inga belägg för att hon någonsin spelade den.
stickanI Paris mötte Maria Theresia Valentin Haüy, ”De blindas fader och apostel”. De båda träffades sedan nästan dagligen och hjälptes åt att utarbeta ett undervisningssystem för blinda. För att kunna skriva blev den sättmaskin som Wolfgang von Kempelen konstruerade till stor hjälp. När Paradis komponerade använde hon ett instrumentbräde, som hennes vän och librettist Johann Riedinger uppfann. Brädet bestod av hål och pinnar av olika former och storlekar för att ange rytm och längd på noterna, medan placeringen indikerade tonhöjd. Från detta ”manuskript” skrev sedan en kopist ut på papper vad som komponerats.

Det är inte i första hand som tonsättarinna som Maria Theresia har uppmärksammats. I stället har det genom tiderna funnits en fascination för hennes person och levnadsöde, som är av stort intresse även i våra dagar. Om detta vittnar bl.a. ett flertal romaner, essäer, filmer och sceniska verk som tillkommit under senare tid. Här kan t.ex. nämnas ”Magnetisörens femte vinter” (1964) av Per Olov Enquist, en fiktiv berättelse med fingerade namn, som inspirerats av historien om Mesmer och Paradis.

Solveig Wikman
Solveig Wikman var, när hon tog sin kantorsexamen, den yngsta någonsin i landet. Under många år var hon sedan anställd av Regionmusiken i Södermanland, senare ombildad till Sörmlands Musik och Teater (numera kallad Scenkonst Sörmland). Hon har specialiserat sig på att ge plats för musik av kvinnliga tonsättare som Clara Schumann och Fanny Mendelssohn Hensel, som hon gjort en programserie i radio om, och hon har verkat inom föreningen Evterpe Kvinnor i musik. Solveig Wikman har också spelat in en rad grammofonskivor – inte bara med kvinnors musik – några tillsammans med sin man, musikforskaren Bertil Wikman.

Kansliet

Kammarmusikförbundet Kansli
Christina Sejmo

Telefon och e-post

072-7018777
kansli (at) kammarmusikforbundet.se