Musikvårens tonsättarprofil

”En tonsättarprofil på Svensk Musikvår hade vi inte tänkt oss, men när sedan programförslagen började strömma in från de deltagande ensemblerna, började vi tyda ett mönster: alla ville spela Karin Rehnqvists musik!” Ja, så står det i Svensk Musikvårs programbok, och så blev Karin Rehnqvist årets tonsättarprofil, vilket förstås inneburit att hennes musik ofta fått ljuda under festivalen, ja, den norska Alpaca Ensemble ägnade en hel konsert åt bara hennes musik. Och hon är i högsta grad aktiv både som tonsättare och kompositionsprofessor vid Kungliga Musikhögskolan.

Karin Rehnqvist är förmodligen den mest kända av vårt lands nu levande kvinnliga tonsättare, och hon har en nästan fyrtio år lång komponistkarriär bakom sig med åtskilliga verk i alla konstmusikaliska genrer. Att Karin är starkt påverkad av folkmusik rehnqvist2märks i hennes musik. Det framkom inte minst på hennes seminarium, där hon bl.a. valt att berätta om hur hon komponerar genom att gå igenom en komposition från förra året, ”In Orbit” för violin, klarinett, cello, piano och det ovanliga instrumentet basviolin, ren kammarmusik fast med tydliga referenser till folkmusiken. Den har blivit en del av henne själv alltsedan hon först mötte den som student på KMH.

Karin Rehnqvist är livlig, spontan, kommunikativ och har lätt att få kontakt med sitt auditorium. Hon är mera intresserad av rum och klang än av harmonik. Karin älskar att leka, kanske skulle man också kunna säga experimentera, men på allvar: komponerandet är ”ett lekfullt allvar”, som måste finnas i det musikaliska materialet, även om kompositionen i sig, som öppningskonsertens ”Ock av törnen”, är allvarlig. Som en ”konstmusikens Pippi Långstrump” är hon också lite revolutionär, hon gillar att ”tänka tvärt om”, och ett bra exempel på det är hennes genombrottsverk, ”Davids nimm” från 1984, som är en baklängespolska och låter som när man spelar ett ljudband baklänges. Det var något nytt, och Karin Rehnqvists sätt att tänka gör hennes musik spännande och till en utmaning för musikerna, som alltså gärna vill spela den.

- Ja, det är ju både dramatisk och känslomässig musik. Så den är lättförståelig på det sättet. Uttrycket är centralt för mig. En del, som ”Puksånger och lockrop” är jättesvårt, så om man gillar utmaningar… Och att ungdomar gillar att spela min musik tycker jag är väldigt roligt, säger Karin och nämner den norska sångerskan Berit Solbakken Solset, som inte bara sjunger den traditionella, klassiska repertoaren utan också arbetar på en doktorsavhandling, där hon undersöker om rösten kan bli mer flexibel genom att arbeta med den extrema tekniken Karin Rehnqvists musik kräver och dra nytta av den, när hon sjunger klassisk. Bra musiker är för övrigt Karin Rehnqvists främsta inspirationskälla vid sidan om folkmusiken, och när hon ska skriva för några speciella musiker, brukar hon först gå på deras konserter, och hon för också en dialog med dem. Sedan skriver hon på inspiration men diskuterar gärna tekniska frågor med musikerna, om sådana uppstår.         

Orbit2När hon ska börja på ett nytt stycke, utgår hon från ”det som behöver uttryckas”, alltså inte i första hand sig själv. När hon sedan kommit igång med arbetet, börjar musiken tala till henne och berätta, hur den vill gå vidare. - Det blir ett samtal mellan musiken och notpapperet, säger hon. Och det är ju fantastiskt! Då öppnar sig saker som man inte hade kommit på annars. Vilket kan leda till att hon senare, när hon läser igenom noterna hon skrivit, undrar: ”Hur sjutton kom jag på det här?”

- För mig är musiken en sanningssägare, säger Karin. Jag frågar musiken, som ofta svarar mångtydigt, där finns nya saker som sedan kan komma fram i olika tolkningar. Karin Rehnqvist får hela tiden nya beställningar, ofta från utlandet. Den ena beställningen avlöser den andra, men Karin har nu bestämt sig för att lätta på schemat, för att få tid till annat. Professorstjänsten är på halvtid – lyckligtvis får man väl säga – men den kontakt med studenter och musikerkolleger den ger uppskattar hon mycket.                     

- Jag tycker att jag har suttit alldeles för mycket ensam i mitt liv, här får jag andras positiva energi, det är ett utbyte på hög nivå, och alla lärare och studenter är så hängivna. De är ju här för att de älskar musik, och det är enormt roligt att vara här på KMH! Hon fyller 60 i år.
- Det är lite chockartat, men det ligger också en frihet i att bli äldre, för då har man möjlighet att se till att få göra det man verkligen vill! Och eftersom jag gjort så mycket och eftersom mina grejer spelas och sjungs, kan jag få känna mig nöjd, säger Karin Rehnqvist, som ändå inte har några planer på att sluta skriva musik.

Calle Friedner text och foto

Kansliet

Kammarmusikförbundet Kansli
Christina Sejmo

Telefon och e-post

072-7018777
kansli (at) kammarmusikforbundet.se