Musik i närbild: Schubert i masterclass

På scenen sitter åtta musiker formerade i två stråkkvartetter. Bredvid dem står en violinist från Hannover och bakom dem alla finns ett projicerat notblad med första sidan i första satsen av Franz Schuberts stråkkvartett nr 13 i a-moll, som också kallas Rosamundakvartetten. Spelet kan börja!

wille2Sedan flera år arrangerar Oliver Wille, violinist och lärare på musikhögskolan i Hannover, samtal mellan musiker för att med dem och ibland även med publiken diskutera interpretation av kammarmusik. Hur väljer musiker att spela som de gör? Nu har hans koncept tagit sig till Sverige. Kultur i Väst har ordnat denna masterclass med österrikiska Minetti String Quartet som turnerar i Sverige denna marsvecka samt fyra stråkstudenter och bjudit in stråkpedagoger, kammarmusikföreningar och studenter att ta del. Ett 20-tal åhörare har intagit stora salen i huset Artisten denna sista marsförmiddag.
Oliver Wille inbjuder den första kvartetten, fyra studenter från masterutbildningen vid Högskolan för scen och musik, att spela igenom den första satsen. Den här kvartetten har inte spelat ihop särskilt länge och spelet är ganska återhållsamt och försiktigt. Alla fyra ser uppenbart lättade ut när de tagit sig igenom den första satsen.

Så är det Minettikvartettens tur. Med närmare femton år på nacken, turnéer över hela världen, skivinspelningar och mängder av kritikerrosor har de ett annat sätt att närma sig den här musiken. Kvartetten har ett helt annat tempo, större självförtroende och större förtrogenhet med materialet. Rosamundakvartetten har stått på repertoaren tidigare men nu har den vilat i fem år och har nyhetens behag, upptäcker medlemmarna.

Oliver Wille menar att samtalet om hur man spelar och hur man gör sina val vid instudering musiker emellan borde vara en självklarhet men är det inte. Ändå har alla som hört eller spelat ett stycke musik åsikter om hur det ska framföras. Synpunkterna baseras på vad du tidigare har hört eller hur du tidigare har studerat in musiken. Han vänder sig ut mot publiken och undrar vad vi hörde för skillnad mellan de olika tolkningarna men det är svårt att få kontakt så istället blir det ett samtal mellan Oliver Wille och kvartettmedlemmarna.
Utgångspunkten är tempoangivelsen: Allegro ma non troppo. Vad betyder det egentligen och hur bestämmer man sig för ett tempo? Här deltar flera Minettimedlemmar med liv och lust: det blir olika hela tiden för vi har olika uppgifter i satsen. Förstafiolen vill alltid spela snabbare än de andra för den stämman har en långsam melodi medan övriga instrument spelar snabbare figurer.

De båda ensemblerna testar olika sätt att börja satsen medan Oliver Wille visar på partituret vad som händer och hur kvartetterna tacklar dynamik och övergångar mellan tonarter och harmoniska förskjutningar på helt olika sätt. Ju mer vi lyssnar, desto mer hör vi. Det här är verkligen närläsning av musik och  möjlighet att kika in i såväl tonsättarens som musikerns verkstad.
student2Alla musikerna bjuder generöst på sig själva och upprepar samma fraser på begäran gång på gång med olika betoning, tonstyrka och frasering. Placeringen av musikerna i ensemblen påverkar också tycker Minettikvartetten som provat alla tänkbara placeringar genom åren men nu fastnat för att violasten sitter längst till höger.

Fokus under den 90 minuter långa masterclassen kommer att ligga på slutet av mellandelen i satsen där samma dissonans ligger kvar länge, länge utan att lösas upp och hur de olika kvartetterna löser problemet med att hålla kvar spänningen och överbrygga till det första temats återkomst. Så får violast och cellist byta kvartett som ett experiment för att se hur det kan påverka spelet och plötsligt låter det nästan likadant om de båda kvartetterna: alla anpassar sig till sitt yttersta för att det ska funka.
Tänk att 90 minuter kan gå så fort!

Kerstin Nilsson

Kansliet

Kammarmusikförbundet Kansli
Christina Sejmo

Telefon och e-post

072-7018777
kansli (at) kammarmusikforbundet.se