Det är väl ingen konst?

Häromdagen hörde jag en artist citeras: ”En av konstens viktigaste uppgifter är kommunikation”. Jag ska inte avslöja, vem som tillskrevs detta uttalande, eftersom jag inte är säker på att citatet är helt korrekt. Ändå väckte det mina tankar: en av konstens viktigaste uppgifter? Men konst är ju kommunikation!

Det finns ett beryktat citat, egentligen en rubrik på en artikel, som tillskrivs den amerikanske tonsättaren Milton Babbitt: ”Who cares if you listen?” ”Vem bryr sig om ifall du lyssnar?” Ett uttalande som, om det hade varit korrekt, skulle ha vittnat om en mycket arrogant översittarattityd från tonsättaren. Om tonsättaren alltså skulle strunta i, om någon ville lyssna på hans eller hennes musik, då skulle ju komponerandet vara något som tonsättaren ägnade sig åt enbart för sitt eget höga nöjes skull.
Det här väckte inte oväntat en hel del protester. Lyckligtvis var det inte Babbitts ord: det var en tidningsredaktör, som hade satt rubriken utan att ordentligt ha läst Babbitts artikel, men den fadäsen från tidningens sida kom att orsaka Babbitt en hel del obehag och förföljde honom under resten av hans liv.
Allt skapat är inte konst
Visst kan man skriva, måla eller komponera för sin egen skull. Antagligen gör alla konstnärer det, men då är det inte fråga om konstskapande utan om övning. Naturligtvis kan en sådan övning komma att uppfattas som konst också – den kan ju bli väldigt bra – men avsikten är inte att den ska bli ett färdigt konstverk. Däremot kan det mycket väl vara en skiss till något, som i tidens fullbordan blir ett konstverk. Medan konstnären arbetar med sin förstudie, fungerar det likväl som kommunikation, en kommunikation konstnären har med sig själv. Det färdiga konstverket, däremot, skapas för att påverka andra människor i något avseende. Konstverket är kommunikation.
Är all musik, alla tavlor och allt skrivet konst? Nej, i alla fall inte i någon sofistikerad betydelse. Muzak, den sorts musik vi hör i hissar och affärer, är till för att påverka kunderna att handla mer än de hade tänkt sig. Att lyckas skapa en sådan, ofta utslätad musik, som inte är till för att lyssnas till, kanske på sätt och vis är en konst, men den följer vanligen bara utprovade mallar, som man tror ska fungera, den vill inte säga kunderna något nytt. Samma sak med dåligt måleri, s.k. ”hötorgskonst”. Tavlorna föreställer ofta fiskargubbar iklädda sydväst och med en pipa i munnen, eller kanske några röda hus med vita knutar och kor, som betar på de omgivande åkrarna en dag med blå himmel och vita molntussar. Vi har sett det gång på gång, det är inget nytt, och ofta är bildkompositionen schablonartad och färgerna grälla. Man tröttnar snabbt på sådan ”konst”.
Vad ska det föreställa?
Varken musik eller bildande konst behöver ha ett konkret budskap. Musik i sig är varken ond eller god, den är mer eller mindre nonfigurativ, och som sådan överlåter den till lyssnaren att ge den en mening. En nonfigurativ tavla, som kanske består av ett antal färgklickar och streck, gör detsamma. Det kan också gälla dikter. De är inte sällan ”nonfigurativa”, sammansatt av ord, som saknar sammanhang i normal mening. Det här har lett till, att man ibland har skämtat med konsten genom att skriva parodiska nonsensdikter, eller som när man lät en apa måla en tavla och hängde upp den bland ”seriösa” verk. De intet ont anande betraktarna försökte förstås läsa in en mening i apans tavla på samma sätt som man ville försöka tolka de omgivande tavlorna, och med fantasi kanske det gick på något vis.
Vanlig prosa är förstås det som mest konkret framför ett budskap. Texten innehåller en berättelse eller en redogörelse av något, verkligt eller uppdiktat. I det fallet består det konstnärliga i sättet som framställningen görs på, hur texten är uppbyggd, vilken dramaturgi man använder, vilka ord man väljer och hur man sätter samman dem.
En tavla kan givetvis vara mer eller mindre konkret. Den kan, som sagt, bestå av några färgfläckar och streck, men den kan också vara en ytterst exakt avbildning av ett motiv, t.ex. Roslins fantastiska förmåga att avbilda sidentyg. Ett musikstycke kan vara en visa, en pianosonat, en symfoni – men också en poplåt. Vilket är störst konst? Förmodligen det som överlever från generation till generation oavsett omvärldens förändring.
Det medvetna skapandet
För att vara god konst måste det finnas en konstnärlig tanke, alltså ett medvetet skapande med en målsättning av konstnären att genom verket (i musik och teater också framförandet i sig) meddela sig med andra människor. Det måste också finnas en konstnärlig idé om hur konstverket ska utformas och ett tekniskt kunnande genom vilket konstverket får det avsedda uttrycket. Konst är alltså medvetet skapande för att meddela sig med andra. En annan sak är, att oavsett hur bra den konstnärliga idén och den tekniska skickligheten än är, så har människor olika förutsättningar för att uppfatta upphovsmannens intentioner. Den svenske dirigenten Tor Mann berättade en gång, att han hade släktingar på landet, som sa: ”När du spelar låter det bara som ena surr”. Det respekterade han. Kanske han tyckte, att hans tids popmusik, t.ex. Beatles musik, också lät ”som ena surr”? Vi är olika, har olika förutsättningar, men alla kan lära sig att uppskatta ett seriöst skapat konstverk, om han eller hon får hjälp och själv vill. Däremot kommer aldrig hötorgskonsten, kiosklitteraturen och hissmusiken att kunna ge någon en djupare konstupplevelse. Om den kommunicerar alls.

Calle Friedner 

Kansliet

Kammarmusikförbundet Kansli
Christina Sejmo

Telefon och e-post

072-7018777
kansli (at) kammarmusikforbundet.se